Håp og fornyelse

Ofte når jeg leser dikt blir jeg berørt av budskapet som formidles. På mange måter kan det berøre meg mer enn en vanlig tekst. Sikkert fordi det er så mye usagt mellom linjene som jeg kan bruke min egen fantasi og mine egne erfaringer med livet til å tolke. Dette lille diktet av Hans Børli er et av disse diktene som får meg til å reflektere over meg selv og mitt liv.

Ett er nødvendig

«Ett er nødvendig – her

i denne vår vanskelige verden

av husville og heimløse:

Å ta bolig i seg selv

Gå inn i mørket

og pusse sotet av lampen.

Slik at mennesker på veiene

kan skimte lys

i dine bebodde øyne.»

Hva gjør jeg med mitt liv slik at jeg kan lyse opp for menneskene  som sitter i mørket. Er jeg villig til å se det som ligger foran meg og gripe fatt i mulighetene som gis meg. Eller blir jeg sittende bak lukkede vinduer, med gardinene tett trukket for.

Jeg vet at jeg har vært der. Stengt meg inne slik at ingen kunne se mine triste øyne. Men nå, endelig har  jeg funnet inn til meg selv, til min sannhet.

Det har tatt lang tid, men nå kan jeg kjenne og oppleve at jeg kan lyse vei for  både meg selv og andre. Lyset har igjen tatt bolig i mine øyne, og de skinner av glede, og optimisme over livet og det som blir meg til del. Jeg ser så mange muligheter, og det er så mye ugjort som fyller meg med forventning og spenning. Hva møter meg i dag, og hva vil jeg gjøre med det for å være den lys bæreren jeg er ment  å være?

Som en duva

J»ag vakade ensam i natten

i huset där människorna sov

Där ute var sommaren gången

och luften var kylig och hård

En fågel flög in genom fönstret

med vingarna röda av blod

Och jag tog den i kupade händer

som en duva

som en duva

Ja jag tog den i kupade händer

och jag huttrade till där jag stod

Den kom som en jagad om natten

en flykting från främmande land

Som en som har räddat sig undan

när alla de andra försvann

Den kom i en doft utav rosor

som någon har trampat i tu

Och med ljus ifrån slocknade stjärnor

som en duva

som en duva

Med ett ljus ifrån slocknade stjärnor

som någon har stampat till grus

Men den som en gång har levat i frihet

vill ut i det fria igen

Och den som en gång blivit jagad på flykten

kommer alltid att drömma sig hem

En fågel med stukade vingar

har slagit sig ner i vår’t hus

med drömmarna röda av rosor

och ögonen fyllda av ljus

Jag vårdar den ömt som ett minne

av nå’tt som jag aldrig har sett

Och jag vet att min fågel skall flyga

som en duva

som en duva

Och jag vet att min fågel skall flyga

som en duva tillbaka igen»

Ukjent

Dette diktet er jeg veldig glad i. Det er for meg et budskap om at det nytter.

Selv det verste som kan hende meg, har jeg overlevd.

Selv de største sorger, har jeg overlevd.

Det er alltid håp for oss mennesker. Noen ganger må vi ta en pust i bakken. Vi trenger å reflektere over livet og det som har hendt oss. Men lengselen mot  å ta aktivt del i livet presser seg frem.

Og så, etter å  ha funnet fred i meg selv igjen, bærer det ut i verden.

Det er så mye ugjort.

Besøk siden min på FB, Synnas verden

https://www.facebook.com/Synnasverden/

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær hvordan dine kommentardata behandles..